Vita LED:er kan dimmas med två huvudmetoder: analog dimming och pulsbreddsmodulation (PWM) dimming.
1. Analog dimming: Analog dimming justerar ljusstyrkan hos LED:en genom att variera den kontinuerliga ström som flyter genom den. Metoden innebär att strömmen minskas för att sänka ljusstyrkan eller ökas för att höja den. Analog dimming fungerar genom att justera spänningen över LED:en eller genom att använda ett strömbegränsande motstånd i serie med LED:en. Genom att ändra resistansen eller spänningsnivån justeras strömmen som flyter genom LED:en, vilket leder till en motsvarande förändring i ljusstyrka. Analog dimming ger en jämn och kontinuerlig dimningseffekt utan synligt flimmer.
2. Pulsbreddsmodulation (PWM) dimming: PWM dimming är en digital dimningsteknik som snabbt slår av och på LED:en vid hög frekvens. Ljusstyrkan kontrolleras genom att justera förhållandet mellan till-tid (arbetscykel) och från-tid. Till exempel leder en högre arbetscykel (mer till-tid) till en ljusare utgång, medan en lägre arbetscykel (mer från-tid) leder till en dämpare utgång. Omkopplingsfrekvensen är vanligtvis mycket hög, ofta i kilohertz- eller megahertzområdet, vilket gör att omkopplingarna mellan till och från inte är synliga för männans öga. PWM dimming används ofta i LED-belysningsystem eftersom den är effektiv och möjliggör precisionskontroll av ljusstyrkanivåer. Dock kan vissa personer märka flimmer vid låga dimningsnivåer eller om PWM-frekvensen är för låg.
